Trots att hampa jämfört med tex. tobak och alkohol är ett ytterst harmlöst njutningsmedel så är innehav, användning och förädling av denna naturprodukt fortsättningvis förbjuden innanför Finlands gränser, främst på grund av propaganda och felaktig information spridd av grupperingar som jobbar mer för att få sina egna personliga övertygelser tagna som den absoluta och enda sanningen än för "samhällets bästa" som de ofta så vackert predikar. Därför så bör instruktionerna i kapitel 4 endast tillämpas i länder med en mer civilicerad lagstiftning än Finlands, så som Spanien, Holland, Italien, Tyskland och i viss mån Danmark.

En mindre mängd Cannabis kan torkas utan problem tex. i en rymlig dubbelvikt papperspåse eller utbredd på en bricka i ett mörkt utrymme (tex. en skrubb med bra ventilation). I huvudsak bör man ta två saker i beaktande : mörker och ordentlig luftcirkulation. En del äldre guider rekommenderar att man sliter upp plantan med rot och allt och låter den torka hängande upp och ner fastsatt i rötterna. Någon större nytta med denna teknik finns knappast, även om den antagligen inte heller är märkbart sämre än någon annan. Plantan skall hur som helst inte torkas i solljus, eftersom solljus märkbart accelererar nedbrytningen av THC. Mikrovågor förstör inte THC, men marijuana torkad i mikrovågsugn smakar sämre än marijuana torkad på normalt sätt. Detta beror på att ämnesomsättningen i växten fortsätter ännu en stund efter det att plantan skördats och att detta i sin tur så småningom reducerar mängden klorofyll och stärkelse i bladen vilket ger en behagligare smak. En regel att hålla i bakhuvudet är "ju längre tid torkningen tar desto bättre blir resultatet". Normalt torkar bladen och blommorna på under en vecka ; på några dagar om den omgivande temperaturen är hög (30-35°C). Blommor skall helst torkas hela. Blad torkar snabbare om de först klipps i små bitar, men om du inte har bråttom så är det bättre att torka även dem hela.

Torkning i mikrovågsugn går till så att du först kontrollerar hur lång tid som behövs genom att sätta in en blomma i ugnen. Sätt ugnen på låg effekt och ge sedan blomman värmedoser på 30 sekunder tills den är passligt torr. Subtrahera bort ungefär en minut från den totala tiden det tog att torka blomman, sätt in resten av växtmaterialet i ugnen och torka det så länge som experimentet angav. Det kan vara en bra ide att torka bladen i etapper och emellanåt öppna luckan, luckra upp växtmaterialet lite och låta den fuktiga luften ventileras ut.

Att torka marijuana i en vanlig ugn rekommenderas inte eftersom THC lätt förstörs av allt för hög värme. Torkning i ugn är ändå en möjlighet om du inte har tillgång till mikrovågsugn och har bråttom. Gör då enligt följande : Värm upp ugnen till ca. 70-80 grader (kontrollera med termometer). Låt den svalna tills temperaturen är under 60 ºC (cannaboidernas smältpunkter varierar mellan 65-80° C) och sätt sedan in växtmaterialet i ugnen på ett dubbelvikt ark aluminiumfolie. Låt ugnen svalna. Upprepa proceduren så många gånger som behövs. Ju varmare temperatur du använder, desto mera THC kommer att förstöras. Ju längre tid torkningen tar, desto bättre blir resultatet. Ta alltid ut växtmaterialet medan du värmer ugnen och tänk på att en ugn som ställs på 50º ingalunda hålls på den temperaturen, utan vanligtvis går upp till 80-90º (vilket kan vara ödestigert för din marijuana) för att sedan kylas ner. Torka med ugn endast i absoluta nödfall.

THC är en förkortning av tetrahydrocannabinol och är en harts som cannabisplantorna producerar och som står för merparten av de psykoaktiva egenskaperna. Det magiska ämnet alltså.

Hash är extraherad THC, ofta blandad med fett som bindande material.

Hampa är det namn som i svenskan används för att beskriva olika växtarter tillhörande släktet Cannabis. De arter som närmast är aktuella när man behandlar växtsläktets psykoaktiva egenskaper är cannabis sativa, cannabis indica och cannabis ruderalis. Dessa har alla sina karakteristiska släktdrag vad gäller såväl växtsätt som verkan. Sativan blir hög och gles och har en mycket lång blomningscykel medan indican växer låg och buskig och producerar stora mängder blommor på kort tid. Vad gäller arternas psykoaktiva egenskaper så föredrar många sativans energifyllda lustfylldhet före indicans mera drömmiga och avslappnade skepnad, men eftersom sativan är tämligen olämplig för inomhusodling så är många populära arter korsningar av sativa och indica som ärvt egenskaper från båda. Ruderalis används främst för utomhusodling.

Marijuana är en beteckning som allmänt används för att beskriva de delar av cannabisplantan som innehåller THC, dvs. främst blomstertoppar och blad. Sinsimilla syftar endast på opollinerade honblommor, vilka innehåller mest THC av alla växtdelar. Sinsimilla är enligt de flesta erfarna Cannabisvänner den förnämsta och kraftfullaste form av Cannabis som existerar

När det gäller utnyttjandet av resten av växten så finns det många åsikter. Somliga extrema odlare tar endast tillvara honväxternas opollinerade blommor (sinsimillan) och slänger bort hanplantor och alla blad. Detta måste nog räknas som slöseri. Bladen innehåller visserligen mycket mindre THC än blommorna, men de kan utnyttjas på andra sätt. Många föredrar att blanda torkade blad (som brinner toppenbra) och sinsimilla (som brinner mindre bra om den innehåller mycket THC) i sina pipor och jointar för att få en explosiv blandning som är lättrullad och brinner fin-fint. Om inget annat så kan man alltid göra THC-olja av bladen eller ge bort dem åt sina vänner. Hanväxternas blad innehåller lika mycket THC som honväxternas. Hanblommor och pollen går bra att röka och har en högre THC-halt än blad men betydligt lägre än sinsimilla.

De populäraste sätten att njuta av marijuanans ädla egenskaper är att röka den i pipa eller som handrullade cigarretter. Rökning är det effektivaste sättet att inmundiga cannabis ; verkningsgraden är hög och effekterna kommer snabbt. Den största nackdelen är förstås rökens irriterande effekt på lungorna. Därför är införskaffandet av en vattenpipa, eller "bong", att rekommendera. Speciellt för personer som normalt inte röker så kan vattenpipan vara det minst smärtsamma sättet att inmundiga marijuana. Vattenpipans funktion bygger på att röken innan du andas in den passerar ett vattenskikt som renar den från karsinogener och annat skräp och samtidigt gör luften fuktigare och behagligare att andas in. En liten (möjligen obetydlig) mängd THC absorberas också av vattnet, men de positiva effekter vattenfiltreringen har på röken gör ändå metoden överlägsen enligt de flesta marijuanarökare. Vattnets temperatur är en smaksak. Kallt vatten ger en kall, behaglig rök ; varmt vatten gör röken fuktigare och bättre för lungorna. Pröva dig fram till vilken metod du föredrar.

Den förkastliga metoden att blanda tobak med marijuana är tyvärr mycket vanlig. Förutom det faktum att tobaken är exceptionellt skadlig och beroendeframkallande så förstör den helt marijuanans sofistikerade arom. Cannabisprodukter borde under inga omständigheter kombineras med nikotin. Däremot kan det vara hälsosamt för kroniska tobaksrökare att emellanåt byta ut sin tobak mot en pipa marijuana : cannabisrök öppnar luftvägarna, vilket är orsaken till att cannabis i många delar av världen används som astmamedecin. Beklagningsvärt nog tillåter Finsk lagstiftning inte detta för tillfället.

Att äta cannabis är en annan vanlig metod att inmundiga THC. Effekterna av Cannabis är starkare och mer långvariga om man äter den, men det krävs betydligt större mängder än vid rökning. I några manualer finns beskrivningar på hur man kan koka te på hampa. Detta är inte att rekommendera ; THC, som är fettlösligt, löser sig mycket dåligt i vatten. En betydligt effektivare metod är att koka växtdelar tex. i konsumtionsmjölk och sedan göra cacao av den.

Marijuana kan inte ätas som sådan eftersom människans matsmältningssystem inte effektivt kan ta tillvara THC ur växtmaterial. För att ge effekt så måste THCn först lösas upp i fett eller alkohol. Vid bakning och allmän matlagning med Cannabis är det bäst att först framställa sk. cannabutter, eller hampsmör, som kan användas precis som vanligt smör. Hampsmör tillverkas lämpligen så, att man kokar torkade hamp-blommor 30 minuter i en kastrull, vars innehåll består av en del fett och fyra delar vatten. Efter detta filtrerar man bort de största växtdelarna (ett durkslag duger bra) och placerar kastrullen i ett kylskåp för att svalna, vilket småningom leder till att allt fett flyter upp till ytan och stelnar. Nu är det bara att hälla bort vattnet och ta tillvara det stelnade smöret som innehåller massvis med THC. Fördelarna med denna metod är många. Vattnet förhindrar temperaturen att stiga över hundra grader, vilket gör att THC inte bryts ner lika snabbt som om man bara låter växtmaterialet puttra i smör. Stora delar av de mindre hälsosamma ämnena i bladen löses ut i vattnet (som kasseras) medan THC, som är fettlösligt, absorberas av fettet. Rekommenderad läsning för alla som är intresserade av matlagning med Cannabis är Adam Gottliebs klassiker "The art and science of cooking with cannabis".

Effekterna av rökt marijuana slår in nästan omedelbart och ökar normalt i styrka under 5-15 minuter. Om man äter marijuana så tar det från en halv timme till några timmar innan full effekt är uppnådd, beroende på tillredningsmetoden. Effekterna av rökt marijuana varar från en knapp timme till flera timmar, beroende på marijuanans kvalitet, den konsummerade mängden och din egen matsmältning. Effekterna av äten marijuana håller i sig åtskilliga timmar.

Det är mycket vanligt att personer som prövar marijuana för första gången inte "känner någonting" av effekterna, kanske delvis därför att de väntat sig någonting helt annat. Effekterna av små mängder marijuana är mycket mjuka och det kan ta ett par försök innan man inser vad det hela handlar om. Stora mängder THC kan dock vara överväldigande för den ovane och speciellt äten cannabis kan ge mycket starka och förvirrande effekter som håller i sig i åtskilliga timmar. Jag rekommenderar därför inte att en nybörjare äter cannabis.

Om du inte vill eller har råd att investera i en kommersiell vattenpipa så går det utmärkt att bygga en själv. Att bygga vattenpipor är en trevlig och givande hobby och med lite kreativitet kan man göra fantastiska och fantasifulla vattenpipor av de mest osannolika råvaror. Som följande skall jag beskriva en bongtyp som är exceptionellt enkel att tillverka, effektiv och framförallt billig. De råvaror som behövs är :

- En tom syltburk
- Några decimeter plastslang
- Ett piphuvud (el. liknande) att placera det brinnande materialet i
- Lim eller silikon för att täta läckande fogar (tuggummi kan fungera som substitut)

Syltburkens storlek är valfri, men en burk på 3-4 dl fungerar utmärkt. Burken skall ha ett avskruvbart lock av metall. Plastslangens diameter skall vara ungefär 10 mm ; det viktigaste är att piphuvudets bas har ungefär samma ytterdiameter som slangens innerdiameter så att det lätt kan fästas i slangens ena ända.

Burken fylls ungefär till hälften med vatten (varmt eller kallt) så att det bildas en kammare i toppen av burken där röken kan samlas. Funktionen med en bong är alltså att röken förrän du andas in den passerar ett vattenskikt som kyler och renar den. För att få detta till stånd så måste behållaren vara absolut tät förutom tre inlopp/utlopp ; ett där röken kommer in (röken leds ner under vattnet med en slang), ett igenom vilket röken sugs ut ur kammaren och ett friskluftsintag som används för att tömma kammaren på rök .

Gör tre hål med exakt samma diameter som slangen i locket och placera en slangbit i varje hål. Fogarna måsta vara absolut täta ; täta dem med lim eller silikon om så behövs

- slang A fungerar som ett sugrör genom vilket du suger ut röken ur kammaren

- piphuvudet fästs i slang B som går ner under vattenytan ända till botten av burken

- slang C är friskluftsintaget som används för att ventilera kammaren

Om du täpper till friskluftsintaget med fingret och suger genom slang A samtidigt som du tänder det rökbara materialet i piphuvudet så bildas ett undertryck i kammaren. Då tryckskillnaden enligt fysikens lagar måste utjämnas så kommer luft att strömma in genom slang B, som är fäst i piphuvudet. Luften (dvs. röken) sugs ner under vattenytan och bubblar sedan upp för att lagras i kammaren, sval, fuktig och betydligt renare. När du du sugit in så mycket rök som du behagar i kammaren så kan du släppa upp fingret från friskluftsintaget. Detta leder till att frisk luft strömmar in i kammaren via slang C och tömmer den på rök.

Ett piphuvud (eng. "bowl") som är perfekt för denna typ av konstruktioner kan köpas från tex. Fabulous Paradise Tobacco Ltd. De säljer komponentpipor som kan skruvas sönder i beståndsdelar ; endast piphuvudet kostar någon tia. Händiga människor kan tillverka piphuvuden själva av tex. en gammal plåtkork och en bit slang, men bäst resultat fås nog med ett kommersiellt piphuvud. I botten av piphuvudet placeras ett galler (eng. "screen") på vilket det rökbara materialet placeras. Åtminstone Fabulous... säljer lämpliga galler.

Värm upp en mängd stark alkohol till 60-70°C. Ren (96%) etanol är bäst, men eftersom de flesta inte har tillgång till detta så kan man substituera med andra alkoholer. Mycket stark (60%) vodka fungerar, men inte så bra pga. allt vatten den innehåller. Andra alternativ är tex. iso-propanol eller aceton, vilka båda extraherar THC betydligt effektivare än etanol men som samtidigt också är giftigare. All alkohol kommer så småningom att avdunsta, men det är viktigt att den använda vätskan inte innehåller denatureringsmedel eller dylikt som kan lämna kvar otrevliga ämnen i din olja.

Tag en mängd cannabis (allt växtmaterial duger, utom möjligen stammen) och klipp den i små bitar. Placera det finfördelade materialet i en behållare med lock (tex. en syltburk duger bra) och häll över den upphettade alkoholen (om burken är av glas, hetta upp den först med varmt vatten så att den inte spricker av värmeutvidgning). Alkoholen skall helt täcka växtmaterialet. Skaka sedan burken kraftigt en lång stund. Burken får nu stå (så länge du behagar, minst en halvtimme. Längre = bättre) så att alkoholen får lösa upp all THC. Skaka burken kraftigt med jämna mellanrum. Alkoholen antar efter ett tag en starkt mörkgrön färg.

När du låtit alkoholen dra tillräckligt länge så är det dags att filtrera bort allt växtmaterial med hjälp av ett tygstycke. En gammal T-skjorta duger bra. Öppna locket på burken och spänn upp tygstycket över öppningen och häll sedan ut burkens innehåll i en liten tjockbottnad kastrull så att växtmaterialet lämnar inne i tygbiten och alkoholen i kastrullen. Krama ut all resterande alkohol ur tygklumpen. Växtmaterialet innehåller nu mycket lite THC och kan kasseras. Om du vill vara absolut säker på att få ut all THC så kan du upprepa behandlingen en gång till innan du slänger bort växtmassan.

Sedan är det dags att evaporera alkoholen genom att sakta värma den gröna vätskan, antingen i ett vattenbad (bättre) eller direkt på en kokplatta under konstant omrörning. Gör detta endast i ett välventilerat utrymme, eftersom alkoholångorna är brandfarliga och giftiga. Använd mycket låg temperatur, bara så att alkoholen just och just puttrar. Om du använder för hög temperatur så kommer THC att förstöras av värmen! En lägre temperatur gör att processen tar längre tid, men förstör mindre THC. Fördelen med ett vattenbad är att det förhindrar temperaturen från att stiga över 100 grader. VARNING : Använd INTE en spis med öppen låga (typ gasspis) eftersom ångorna som avdunstar kan fatta eld och explodera! Du kan låta alkoholen avdunsta i rumstemperatur om du inte har tillgång till ett välventilerat kokutrymme. Detta tar dock flera dagar.

Värm kastrullen extra försiktigt under de sista tio minuterna så att inte temperaturen blir för hög när största delen av alkoholen kokat bort. Så småningom (det tar sin tid) så har all alkohol evaporerat och kvar i botten på kastrullen finns endast en mörkt grön-brun (möjligen trögflytande) vätska som består till stor del av THC-haltigt harts. Om du använde vanlig vodka som lösningsmedel så kommer evaporeringen att ta mycket lång tid pga. allt vatten den innehåller. Ha tålamod.

Flytta över vätskan till en liten flaska med hjälp av en pipett. Om vätskan verkar för tjock så kan du späda ut den med lite alkohol (helst etanol) så att den blir mer lätthanterlig. Normalt så har en del olja torkat fast i kanterna av kastrullen. Använd lite alkohol för att lösa upp oljan som finns kvar så att den inte går till spillo och flytta över den till flaskan.

Oljan kan rökas antingen i en glaspipa eller från en bit aluminiumfolie ; forma en liten skål av en bit dubbelvikt aluminiumfolie och droppa några droppar THC-olja i den. Evaporera THCn genom att försiktigt värma aluminiumfolien underifrån med en tändare eller tändsticka. Först kommer den kvarvarande alkoholen att avdunsta, sedan THCn. Om oljan sprättar när den värms upp så är det ett tecken på att den innehåller för mycket vatten (du har antagligen använt vanlig vodka som lösningsmedel). Förångad THC ser ut som en tjock, vit rök. Använd ett sugrör eller en ihålig penna för att suga i dig den. Denna metod är effektiv och till skillnad från rökning av växtmaterial i det närmaste helt oskadlig för dina lungor!

Du kan även droppa oljan över antingen marijuana, för att öka styrkan på den, eller annat växtmaterial (tex. tobak eller damiana) och rulla en cigarett för en kraftfull rök helt fri från marijuanans kännspaka doft.

Även om den kemiska sammansättningen hos cannabis har studerats i över 150 år så räckte det ända fram till år 1964 innan forskarna för första gången lyckades separera ett rent extrakt av delta-1-tetrahydrocannabinol (delta-1-THC) som först år 1970 konstaterades vara det huvudsakliga psykoaktiva ämnet i cannabis. På senare tid har man dock funnit åtskilliga andra kannabinoler, men ingen av dessa anses ha märkbara psykoaktiva egenskaper i sig själv.

Cannabisprodukternas psykoaktiva egenskaper har dock länge faskinerat forskarna. Om THC var den enda psykoaktiva komponenten i cannabis så skulle detta betyda att styrkan på den "hög" som en cannabisprodukt levererar skulle vara direkt proportionell mot produktens THC-halt. De olika cannaboiderna påverkar dock upplevelsen på olika sätt och det faktum att en produkt innehåller extremt stora mängder THC betyder inte nödvändigtvis att effekterna av denna skulle vara de mest åtråvärda.

Av cannabinolerna så har förutom THC även CBD och CBN psykoaktiva egenskaper. De psykoaktiva effekterna av dessa två cannabinoler i sig är dock inte märkbara i normala doser. Däremot så har det visat sig att de i kombination med THC kan påverka upplevelsens karaktär. I ljuset av de senaste årens forskning så skulle man kunna anta att CBD och CBN förstärker de sövande effekterna av THC samtidigt som de försvagar euforikänslorna. Emellertid så är sambandet antagligen mer komplicerat än så. Även om CBN i kombination med THC leder till en synergisk reaktion som försvagar euforikänslor så är det möjligt att kombinationen ändå har andra egenskaper som producerar starkare psykologiska verkningar än vad THC skulle gjort på egen hand. Cannabisprodukter innehåller dock i allmänhet mycket små mängder CBN, allt för små för att över huvudtaget ha någon inverkan enligt somliga.

En annan möjlighet är att CBD (cannabidiol) eliminerar såväl de euforiska som sövande verkningarna av THC. I ett försök rökte ett antal försökspersoner först rent THC och sedan en THC:CBD kombination i förhållandet 1:6. Försökspersonerna konstaterade att CBD nog försvagade de euforiska effekterna, men att det inte bidrog med andra märkbara psykoaktiva egenskaper. När THC och CBD inmundigades via munnen i förhållandet 1:2 så tog det längre tid innan effekterna satte igång samtidigt som upplevelsen varade längre.

För att få definitiva svar så krävs dock fortsatt forskning. Det är möjligt att CBD i väldigt stora proportioner kan vara en märkbar faktor. Det är till och med möjligt att cannabis som innehåller såväl THC som CBD är behagligare än en produkt som endast innehåller THC. Detta kunde förklara varför hash, som ofta innehåller betydligt mer CBD än THC, producerar en bättre "hög" än vad man kunde anta om man endast ser på halten THC. Detta kunde även förklara varför olika sorter av cannabis levererar så subjektivt olika upplevelser. Stora mängder CBD resulterar alltså i mjukare effekter som kommer på långsamt och varar längre.

De bäst kända cannabinolerna är :

CBD    -  cannabidiol
CBDA  -  cannabidiolsyra
CBN    -  cannabinol
CBDV  -  cannabidivarol
THCV  -  tetrahydrocannabivarol
THC    -  tetrahydrocannabinol
THCA  -  tetrahydrocannabinolsyra